&nbs HEM FACEBOOK NAMNINSAMLINGEN VI SOM STÖDJER KLOKA ORD BERÄTTELSER SENASTE NYTT KONTAKT  
Våra egna berättelser
 
Våra egna berättelser...
På denna sida publicerar vi berättelser som vi hoppas ska kunna få folk att förstå vidden av det enorma problem som det privata fyrverkeri användandet orsakar. Du kan maila in dessa till oss, info@fyrverkeribegransningar, eller så kan du använda vårt formulär, klicka här...

 

Om raketerden 16 januari 2014 kl. 16:38 Från och med den 25 december lever min bästa vän som i en bunker för att skydda sin hund från era raketer. I hennes lägenhet är persiennerna nerdragna, och hon har dessutom alla gardiner fördragna och extra lakan utanför det för att stänga ute ljud och ljus från raketerna. Tvn är på dygnet runt och i köket spelar radion för fullt, bara för att leda bort tjutet från eventuella raketer. Hon kan inte släcka lamporna för då syns ljuset och färgerna tydligare från fyrverkerierna och det skrämmer också hunden. De är fångar i sin lägenhet som mest liknar en bunker för att ni inte följer reglerna angående raketer. Detta, eller att hon inte sovit en hel natt sedan jul, bryr ni er inte om. Inte heller att ni skrämmer hundar så de flyr i panik, eller hästar, kossor eller andra vilda djur som i ren panik kastar sina foster och får missfall. Detta tänkte jag inte ta upp för ni bryr er bara om att ni ska få skjuta era raketer.
Däremot tänker jag nämna Vänersborgs kommuns regler att ”Det krävs tillstånd från Polismyndigheten för att få använda fyrverkerier inom ett avstånd av 100 m från sjukhem, ålderdomshem, begravningsplatser och kyrkogårdar. Syftet är att upprätthålla den allmänna ordningen och att förhindra att människors hälsa eller egendom skadas till följd av användningen av fyrverkerier varor.” Detta är något som inte efterföljs och när min vän ringde polisen och frågar vad som gäller fick hon till svar att det är svårt för att det är kommunerna själva som gör upp vilka lagar som gäller. Men det blir bättre, för nu får inte de stora bomberna säljas. Detta hjälper föga när hon är livrädd att få in en raket igenom sitt fönster, eller i bilen som står parkerad utanför då det 200 kvadratmeter stora grönområdet med lekplats, i det bostadsområde där hon bor används som avfyrningsstation.
3 kap 7 § i ordningslagen (1993:1617) säger dock ” Pyrotekniska varor får inte användas utan tillstånd av polismyndigheten, om användningen med hänsyn till tidpunkten, platsens belägenhet och övriga omständigheter innebär risk för skada på eller någon beaktansvärd olägenhet för person eller egendom.” Trots att det är ett grönområde så är det fortfarande tätbebyggt! Att ni skjuter i parken utanför hennes hus är enligt reglerna olagligt samt livsfarligt för de boende runt området!
Kommunen kostar på ett stort fyrverkeri. Sponsra det med dina pengar och njut, istället för att provisorisk hitta på en avfyrningsramp till dina egna raketer och låt experter sköta det. Det är dessutom säkrare för dig och dina anhöriga samt personer i din närhet. För varje år inträffar hundratals olyckor där både människor och djur skadas och hus brinner ner. Föräldrar köper ut raketer åt sina barn och struntar i lagen att personer under 18 år inte får köpa eller använda raketer. Allmänheten klarar uppenbarligen inte av att hantera sprängmedel med ansvar och respekt så det är hög tid att låta kommunerna ensamt ansvara för en uppvisning vid tolvslaget och förbjuda all försäljning vid sidan om. Sen vill jag tillägga att det varken är fastighetsskötare eller kommunens jobb att efteråt städa upp era rester efter raketerna, så när ni avnjutit raketerna och nyktrat till så städa upp efter er!
Med denna text menar jag inte att det inte ska få skjutas raketer, för vem är jag att ta ifrån er ert nöje med att högljutt spränga era pengar i luften? Uppenbarligen bryr ni er inte om att ni förstör miljön, skrämmer alla djur samt skrämmer livet ur krigsflyktingar, dementa samt psykiskt funktionsnedsatta. För vad spelar det för roll? Det är ju bara nyårsafton en gång om året och ert nöje är mer värt än andras lidande. Som hundägare ser jag inget slut på detta därför vädjar jag till er, snälla håll er till 12-slaget då vi som hundägare är beredda och kan hålla oss inomhus, men håll inte på att okynnesskjuta hela tiden, för detta är verkligen det mest störande; det vi inte kan gardera oss emot.

Jessica


 

Min hund som var en airedaleterrier var livrädd för nyårsafton, han satt nämligen hos våra vänner o tittade ut via deras
glasdörr då en bomb exploderade, han flög in i rummet o satt o tuggade fraddga. Han var bara 1 år vid den tiden.
Detta satte sina spår han var så rädd när det började smälla, fick skaffa en stor sele när jag skulle gå ut med honom för
även om jag drog till halsbandet väldigt hårt så lyckades han komma ur det.
Det slutade med att jag hatade nyår eftersom jag insåg hur många djur som är helt förstörda.
Jag satt på toaletten – hade radion på + att jag hade fått ngr lgn tabletter från vetrinären – fast det hjälpte inte
han visste vad som skedde utanför fönstren.
Han blev 12 år och varje nyår satt jag med honom.

Nu har jag skaffat katter eftersom jag jobbar, ville gärna skaffa en ny hund men då vill jag ju inte att den skall ligga
hemma en hel dag.
Förra nyår rullade jag ner alla persienner, så att mina små inte skulle se ngt – de är vettskrämda när det börjar smälla.
Bor nämligen på 7e vån så alllt syns väldigt bra från mina fönster.
Jag önskar att om det skall firas nyår att de kunde skaffa en plats ute på.....ja inte vet jag för djuren lider och jag
blir så ledsen – eftersom man inte kan prata o förklara för de små vad som är på gång. Blödig ja det är jag i ett nötskal.

Anki


 

För den som tycker det är så himla kul med fyrverkerier och kanske inte tycker det är så allvarligt och som förmodligen inte förstått helheten i varför det är ett helvete för tusentals människor o djur. Nästa gång du bara smäller av i några sekunder, tänkt på att konsekvenserna är i flera veckor för väldigt många!!
När vi på kvällen ska gå ut ser det ut som på bilden (bilden inte tillgänglig). I bra perioder. I dåliga ligger hon i garderoben. När det är mörkt ute så smäller det! Det är livsfarligt att gå ut!! Hunden börjar skaka, hässja o gömmer sig. Och nu är det en vanlig söndagskväll, inte nån afton. Så här kommer det att vara varenda kväll ganska länge trots att det kanske inte smäller nåt ute längre.
Varje dag, i veckor i sträck i flera omgångar per år skall jag finna mig i att torka kiss o bajs inne i lägenheten för att min hund är så rädd så den vägrar gå ut. Se min allra bästa vän ligga o skaka i dödsångest. Fler mån per år skall jag låta bli att göra det roligaste jag vet, min hobby träna hund. För min hund är för rädd för att kunna prestera nåt alls. Jag skall i flera mån låta bli att gå mina älskade promenader för att min hund är för rädd för att vara ute. Vilket resulterar i fysisk o psykiskt understimulerad hund vilket ger mer stressad hund. Vilket även ger en väldigt deppig matte.
För er som tror att det går att träna bort så finns det inte en chans i världen. Kanske kanske om man vore miljardär med all tid i världen.
För varje gång det smäller så blir det värre!!! Det kommer bara att bli värre o värre. Och till slut så kommer jag att behöva avliva min ALLRA BÄSTA VÄN.
Det är stor skillnad på positiv o negativ stress. Och för varje gång det kommer en smäll o ju oftare desto större skada. Faran hinner aldrig gå över. Att det smäller varje dag, varje kväll lägger på mer o mer stress o efter någon dag räcker det att en bildörr smälls igen kraftigt för att hunden ska sätta det ljudet i samband med raketer. Det där lättar något under smällarfria perioder men det kommer snabbt tillbaka vid några återkommande smällare. Och för varje period av smällare blir det värre och värre.
Minsta lilla smäll får hunden att kasta sig i kopplet o försöka fly i panik. Det är inte lätt att bära 22kg panik! Speciellt inte med en hund till i kopplet. Och varför har jag då en hund till undrar ni. För träna hund är det roligaste jag vet! Men jag kan inte göra det för min hund är för rädd o kommer förmodligen inte kunna leva ett vettigt liv så länge till bara för att några måste leka med smällare i tid o otid. Varje dag hela december, hela januari, mars, april, maj...
Och av nån anledning är det barn som är ute och leker! Livsfarligt, elakt o olagligt!
En kropp som konstant befinner sig i stress får spända muskler, inflammation, överslag av onyttiga hormoner och annat otrevligt som skadar. Går det för långt så är det inget som går att läka. Att råka skada sig mitt under en fyrverkeriperiod är rena katastrofen! Att inte kunna släppa hunden så den kan springa av sig frustration och stress är katastrof! Att matte dessutom är skadad i händerna och inte kan massera hunden är ännu värre. Hur man får en kropp som spänt sig till max i 2v att slappna av det vet jag inte. Men jag vet hur ONT det gör! Och för varje dag som går blir det värre och svårare att bli frisk ifrån.
Den där skadan blir inte lätt att läka heller. Minsta smäll o hunden flyr o drar tassarna hårt i marken o såret blir djupare och djupare…
Jag har själv ont i kroppen och har en hel del fysiska besvär. Jag vill personligen inte ligga vaken för vare sig smällare, festande människor eller annat störande. För mig är sömnen superviktig för att jag ska orka o klara av mina fysiska problem. För mig finns det ingen extra energi i flera mån per år att städa extra varje dag, vara vaken på nätterna, ta ledigt från jobbet bara för att nån annan ska leka med nåt som inte tillför världen nåt vettigt alls.

Rose-Marie


 

Min hund som nu är 2 1/2 år upplevde sitt första nyår när han var 6 månader.
Veckan före den nyårsaftonen när jag var ute med honom då skjuts en stor raket upp med en sprakande färgkaskad som avslutades med en kraftig knall, vi kom gående c:a 50 meter ifrån och han blev så rädd och efter den första raketen så blir han helt panikslagen av fyrverkerier, även om dom är en bit härifrån.
Nu i tisdags 12/11 vid 16 tiden hördes flera raketer i närheten som tjöt och avslutades med smällar, han blev så rädd och höll på att slita med mig över gatan för han försökte fly undan. 5 dagar har nu gått och han är fortfarande rädd för att gå ut, han stannar i dörröppningen och tittar mot himlen och svansen hänger under promenaden och han blir rädd för andra ljud med. Inomhus tittar han oroligt på väggar och fönster. Inte kul att se sin hund som normalt sett är glad, busig och social må så dåligt.
Jag kan skydda min hund om fyrverkerier enbart skulle skjutas på nyårsaftonskvällen,(när tolvslaget närmar sig sitter jag i badrummet utan fönster med honom med rinnande vatten i badkarskranen för det tar bort ljud utifrån) men jag har ingen chans att göra det när det smälls i flera veckors tid före och efter nyår och vid alla tider på dygnet som det görs här där vi bor.

Ingela


 

Min egen hund, nu 13 år, har aldrig gillat smällare, men vissa år har det verkligen varit illa. Han har försökt springa iväg när smällar plötsligt kommer utomhus - smällandet pågår ju i veckor före och efter nyår där jag bor -, han har även gömt sig i badrummet, intryckt i ett hörn och darrandes av rädsla.
Senaste nyåret jobbade jag på hundpensionat. En hund hade PANIK, inne i ett hörn stod han och skällde av ren skräck, och smällandet höll på från 21 till ca 01. Det tog VECKOR innan man kunde promenera med honom överallt utan att han blev rädd tack vare minnen från nyår.

Maria


 

: Har 2 hundar, en hane på 11 år och en tik på 7,5 år. Jag ser fram emot nyåret med fasa, 3 veckor innan nyår smälls det här o där så kvällspromenaderna är det rena turen om vi hinner gå så de hinner kissa nån gång innan nån jävel smäller av en raket nånstans i närheten, sen är den promenaden förstörd. På själva nyårsafton försöker vi träna dagtid med hundarna lite spårning så de ska bli trötta inför kvällen, ger de lugnande och stoppar vadd i öronen, har TV:n på högt o stänger för fönstren så inga ljus ska lysa in. Inget hjälper. Redan tidigt på nyårsaftonen börjar det smällas, hanen börjar hässja o gå oroligt runt, tiken hittade vi förra året i min garderob, hur hon kommit upp är fortfarande en gåta, visserligen är hon ganska stor, frågan är mer hur hon kommit emellan mina trådbackar med kläder. Hur det här nyåret ska sluta börjar redan oroa oss, dels för att hanen börjar bli till åren, dels att det tar flera veckor innan de lugnar ner sig på promenaderna, minsta lilla knäpp från skogen kan förstöra promenaden. Vi har testat allt för att de ska bli vana, har haft den där smällarskivan gå på för fullt, ingen reaktion från nån av de. Däremot de riktiga smällarna. Funderar allvarligt att åka upp till vår ickevinterbonade sommarstuga o sitta där o frysa med hundarna.

Monica


 

Årsskiftet 2000/2001. En "bomb" av något slag riktar sig fel från grannens och landar i vår trädgård. Trots att vi är inne tillsammans med våra två hundar 13 månader och 5 år gamla hör och känner de smällen väl, ingen musik eller stängda dörrar hade kunnat dölja det. Den äldre hunden blev rädd men var ändå under kontroll, den yngre blev förstörd för all framtid. Fullständigt okontaktbar, stressad, gnyende, hässjande och vettskrämd. Varje nyår efter det spenderade hon drogad med plegisil tills hon blev så gammal att hennes hjärta inte orkade med så kraftiga medel. Då fick vi börja fira vår nyår i skogen så långt från andra människor vi kunde komma. Small det andra tider så fick vi köra runt henne i timmar i bilen för att hon skulle lugna sig. Hennes rädsla för fyrverkerier spred sig så långt att en snöröjare med saftblandare på taket utlöste samma fysiska och psykiska reaktion som fyrverkerier gjorde. Jag kunde inte ha på radion heller obevakat ifall något fyrverkeriljud skulle spelas upp. Min fina hund gick bort förra året och jag saknar henne så fruktansvärt mycket, men senaste nyår var jag glad, för hon slipper de hemska ljuden nu. Nu har jag en annan hund, som ännu inte blivit rädd, men jag lever i ständig fruktan att den dagen ska komma och mardrömmen ska börja om. Jag önskar ingen att de ska behöva uppleva sin hund på det viset jag upplevde min fina prinsessa, för så maktlös som jag kände mig då, så maktlös känner jag mig inte ens när min 2 månaders son gråter otröstligt.

Elin


  Jag hoppas verkligen att vi kan få stopp på allt skjutande av raketer.
Det är nu 5 år sedan vår lilla Abbe, en welsh springer spaniel 18 månader gammal, dog då han blev skrämd på promenaden av en raket som avfyrades kl14.00 på nyårsafton och i panik sprang tills han hamnade på motorvägen som var en km bort där han blev påkörd av en bil! Det var fruktansvärt, vår älskade lilla Abbe! Måtte vi få stopp på detta elände både för våra både tama och vilda djur!

Camilla

  Måste bara få delge lite känslor så här inför nästa nyårsafton. I sann glädje över att äntligen börjar alla dra åt samma håll så vill jag minnas varför jag började gruppen "Våga vägra smällare". Fortfarande lika ledsen, arg och maktlös, känner jag mig, när jag minns mitt Trolls nyårsaftnar. I åtta år plågades hon till vanvett varje nyår. Ikki slängde sig över mig, när jag stod i stallet och försökte hålla hästarna lugna. Hon försökte krypa ner i min ficka, samtidigt som hon var så rädd att hon både kissade på sig och bajsade ner sig. Trots lugnande. Trots min närhet. Trots alla försök att ge henne lugn. En ny år var det någon som släppte en raket precis utanför två timmar innan tolv, när jag var ute med henne sista rundan innan vi gick in. Hon slet sig och sprang till skogs. Vi letade i 6 timmar innan vi gav upp. Morgonen efter ringde polisen och sa att hon hade blivit upplockad vid 23 kvällen innan och fått åka med till Hörby. Samtidigt som jag var tacksam för att hon inte var ute själv i skogen, så var jag vansinnig för att dom som hittade henne inte knackade på i ett hus och frågade om ngn kände igen henne. Hon hade varit helt hysterisk. Denna nyårsaftonen är den 2:dra utan mitt troll, min skugga. Samtidigt som jag saknar henne, så är jag oändligt tacksam för att hon slipper uppleva fler nyårsaftnar. Ska det verkligen behöva vara så? Så ger vi järnet för att få in så många underskrifter så möjligt!!!

Lena

  Vår förra hund var redan när vi fick henne rädd för fyrverkerier ( en omplaceringshund). När hon gick bort och vi köpte ny hund hade vi bestämt oss för att ljudträna den nya hunden så hon inte skulle vara rädd. Detta gick väldigt bra och hon genomlevde 2 år utan problem.
En vårdag i mars var vi ute på promenad. På väg tillbaka så rundar vi hörnet till ett bostadshus där en pappa med litet barn står. Pappan tänder på en smällare (de var inte förbjudna på den tiden) som barnet kastar mot vår hund. Den smäller av precis framför hennes ansikte. Hunden skriker av rädsla och drar i panik så hon blir blå i munnen. Pappan står kvar och tittar på och barnet skrattar.
Efter detta var det kört! Hon är efter det rädd för fyrverkerier, skott och andra plötsliga ljud. Hon blev skadad psykiskt något enormt.
När hon inte var rädd så satt vi alltid hemma med fördragna gardiner och stereon på, just för att undvika fyrverkerierna. Nu brukar vi åka runt i bilen och ”fira” nyår där! Om det bara smällde på nyårsafton så hade vi inte behövt sitta i bilen idag. Dessvärre var vi inte förberedda på att bli attackerade mitt på ljusa dagen i mars.
Sen har vi oturen att bo i en stad där allt skall firas med fyrverkerier! Är det inte nyår så är det födelsedagar, bröllop, ramadan, Iranskt nyår, dop ja allt!
Är det meningen att man ska behöva sedera sin hund året om???

Pierre

 

Fyrverkier och andra högaljud för den delen skrämmer livet ur min blandrasiga jakthund som man skulle tro har i blodet på något vis att vara tålig mot sådant.
Om vi är ute och går och en raket eller dylikt drar iväg så stannar hon omedelbart och stoppar svansen mellan benen, om hon är nödig så gör hon sina behov direkt i diket eller vad det är vi är närmast av, sedan dras det hemmåt med en låg och rädd gest. Om vi är hemma och det låter så går hon ut i hallen eller lägger sig i ett hörn och skakar i flera timmar. Det vi gör när detta händer är att försöka dölja ljudet och det synliga smattret med igendragna gardiner och hög musik. Vart vi än är när det händer så tar det flera dagar innan man kan gå längre än några meter från hemmet utan att hon panikartat vill gå hem igen. Det tär så mycket både för henne såklart men också mig
som ägare som måste se henne så rädd i flera dagar. Ni har hela mitt och min hunds stöd bakom er, kämpa på! :)

MVH Sofie Henriksson


 

Min hund föddes i februari.
Så på hennes första nyår ville jag gå ut och rasta henne innan allt drog igång eftersom jag inte visste hur hon skulle reagera.
Vi kommer till ett hörn av ett lägenhetshus, och jämt när vi kommer runt hörnet börjar de tjuta smattra och smälla, där står de ett stort gäng med folk som laddat upp med en rad med fyrverkerier som de avfyrar samtidigt. Min hund blir så rädd så hon rycker kopplet ur mina händer och springer raka vägen hem.
Jag springer självklart efter eftersom jag inte vet vart hon är på väg, men när ja kommer hem sitter hon på trappen och skakar.
När ja kom in igen va de bara att sitta och kolla på tvn resten av natten och ta hand om en vettskrämd hund som va helt okontaktbar,
hon va i chock.
Nyår nr 2.
Jag är förberedd på att min hund är skadad och rädd för smällar så jag förbereder mig på att vara hemma.
Folk sätter igång vid 12 och skjuter, hela ansiktet vrider sig på min hund och hon går runt runt kollar ut och gnyr,
hon vet inte vart hon ska ta vägen, helt okontaktbar. Dagen efter står hon bara vid fönstret och kollar ut helt stel.
På sommaren får min hund epilepsi.
Nyår nr 3.
Denna gången satsar ja också på att vara hemma.
De börjar på att smälla, min hund går runt och är orolig. Men tillslut så går hon faktiskt och lägger sig, men helt plötsligt får hon ett epiliepsi anfall hon krampar och kissar ner sig, efter en stund vaknar hon till i några sekunder, men faller ihop igen i kramper, men denna gång töms tarmarna. Hon börjar vakna till igen, reser sig upp, hon har nu tappat synen och minnet, hon går rakt in i tvn välter ner saker och är helt borta. Efter en stund vaknar hon till så hon blir sig själv, hon är super stressad, hon känner sin doft över allt och hon vet så väl att så får man ju inte göra. Smällarna fortsätter, hon går åter igen och lägger sig eftersom ett krampanfall tar sådan energi. Hon hamnar igen i ett anfall med kramper. Och så här pågår de till och från hela natten.
Dagen efter har jag en jätte rädd hund, hon stirrar ut genom fönster, hon vill inte gå ut. Och självklart har ju folk sparat några fyrverkerier som de smäller, och återigen blir min hund skrämd och stressad och när hon vilar så hamnar hon då i ett anfall.
Och folk sparar dessa fyrverkerier så långt efter så man vet ju inte när de skjuter dem.

Anonym


 

Vi hade en Dansk/Svensk gårdshund. Hon var godkänd i anlagsprov och ej skotträdd. Älskade att spåra...en underbar hund.
Så kom Sista april, en full äldre man skjuter en raket på oss...mitt på dagen. Tiken får panik och jag får bära hem henne.
Trodde hon skulle dö av chocken...
Varje år vid sista april och nyår var ett helvete för henne. Låg på toaletten i 2 veckor efter och bara skakade, vågade inte gå ut.
Vi fick bära ut henne...
Så vart hon även åskrädd reagerade på alla höga ljud....
Idag är hon en änglahund... Hon fick somna in tidigt i sitt liv...
Hoppas att fyrverkerier slutas att säljas till privatpersoner...

/Matte som saknar sin älskade hund


 

Ett nyår för väldigt många år sedan var vi barn ute på gården för att titta på fyrverkerierna. Plötsligt hör vi folk som skriker!
Vi ser inte vad som händer för det har samlats så mycket folk i en klunga och tur är väl det. Det visar sig att en raket avfyrats fel och har hamnat innanför jackan på en utav mina klasskamrater. Den smäller av innanför jackan på hans rygg. Ambulans och polis kommer.
Han skriker av smärta och folk runtomkring skriker i panik. Det dröjde väldigt lång tid innan han var tillbaka i skolan igen eftersom han var tvungen att opereras flera gånger. Han visade oss sin rygg. Huden var alldeles bucklig och gropig och ett lång är löpte längs ryggen. Efter den nyårskvällen var det inte roligt med fyrverkerier längre.

Linda


 

Har en hane som är blandras mellan lhasa apso och bishon frisè som är världen gosigaste och sociala hund. Men som pga ren dumdristighet och olyckliga omständigheter förvandlas till ett nervöst vrak vid minsta lilla puff.
Det hela började en nyårskväll för 10 år sedan när han var ute med matte på rastning då några ungdomar roade sig med att skjuta raketer, varav en landade precis jämte den stackars hunden som blev vettförskrämd och slet sig. Innan matte fick tag i hunden hade han fastnat lite illa med en klo och dragit loss denna så kvällen fick avslutas hos veterinär som sydde fast den i gen.
Efter detta tillfälle är han extremt ljudkänslig och hamnar i panik och oron han känner har även skapat en sk stressmage som ger sig tillkänna genom matvägran och uppstötningar som kan hålla på i flera dagar. För vår Ludde kvittar det om fyrverkerier skjuts nära eller om han hör en raket på ett par kilometers avstånd utan han låser sig i detta läge oavsett. När det var som värst reagerade han även på ljud från radio, tv och stereo. I dag är det ljud från olika former av fyrverkerier han reagerar starkast på. Vi som hundägare har genom åren tvingats använda olika former av lugnande behandlingar och även medicinering i form av Adaptil spray, zylkene och lugnande tabletter, utöver detta jobbar vi fortlöpande med träning mot skotträdsla.
Det skär i hjärtat när man ser hur illa vår hane mår vid varje högtid som det ska skjutas raketer eller smällare. Jag ber därför dig som läser detta att hjälpa honom att få uppleva några år utan dessa för honom så förhatliga fyrverkerier.

MVH
Greger Svärd


 

Hade en liten tibetansk spaniel född i mars 2004. Vi var ute på vår sista promenad för kvällen i december, det var före jul.
Det var glansis överallt så det var knepigt att ta sej fram. Då kom den ena raketen efter den andra i en fyrvägskorsning i närheten
av där vi bor. Ikaros som min hund hette blev livrädd och ville gömma sej, bl.a. försökte han komma in under bilar som stod parkerade.
Jag halkade på så gott jag kunde för att komma hem så snabbt som möjligt. Ikaros som ju faktiskt bara var 9 månader fullständigt skakade hela han. Efter detta fick jag problem varje gång vi skulle gå ut, han liksom inte litade på
vad som skulle hända. Det kom lite smällar sedan lite då och då och han vägrade då att gå så jag fick alltid vända hem och pröva senare.
Vid nyår åkte jag iväg långt in på en skogsväg. Helt utan belysning med en ficklampa. Det kändes mycket obehagligt för jag hade ingen som kunde följa med mej. Vid tolvslaget låg jag med Ikaros i klädkammaren på golvet dit inget ljud eller ljusfenomen kunde nå oss.
Så fick jag göra resterande dagar och långt in i januari. Ta bilen och åka långt bort iväg med min ficklampa.
Jag pratade med Ikaros när vi var ute och sa att du är med din matte det är ok.
Han reagerade på det mesta till en början men blev med åren mindre rädd. Det var det visslande ljudet han reagerade mest på.
Han blev ju aldrig fri från sin rädsla så när det smällde som mest gällde bilen och jag hittade ett bättre ställe där det var lite upplyst men tillräckligt långt bort för att vi skulle kunna gå någorlunda säkert.
Jag försökte prata med folk om detta problem men fick ofta till svar “man måste väl få ha lite kul, det är ju nyår”.
Ja det tyckte jag också och det var inte kul att ligga i en klädkammare på nyårsafton med en rädd hund.
Lilla Ikaros blev inte så gammal han fick tyvärr cancer när han var 5 år och min nya lilla tibbe Kevin är som väl är inte alls berörd.
MEN det betyder inte att jag går ut på nyårsaftons kväll med honom. Han måste skyddas för raketer och smällare som kastas utanför våra hus. Måste alltid vara på min vakt och se mej omkring så vi inte blir överraskade av smällare i vår närhet.
Har skickat in ett medborgarförslag till min kommun som faktiskt tagit till sej delar av det men för mej är det inte tillräckligt.
I nyår kommer det att vara ok att smälla runt huset där jag bor. Men på begränsade tider.

Marianne
Kevins matte