&nbs HEM FACEBOOK NAMNINSAMLINGEN VI SOM STÖDJER KLOKA ORD BERÄTTELSER SENASTE NYTT KONTAKT  
Namnlöst dokument
  2014-01-15
En saga i nyår - baktankar från framtiden Anno Nym

Han lyssnade till nyårets morgon, så full av fåglarnas kvitterkonserter. Det var som om de förebådade ljusets återkomst. Som han stod där smög hans granne och vän upp vid hans sida. De sa inget, bara stod där så förundrade över det rika ljudet som var så fullt av hopp. Det var som vanligt många fåglar som dansade runt vid hans automat med fågelfrö.

- Kommer du ihåg hur det var förr, när vem som ville fick skjuta fyrverkerier på nyårsafton?
- Ja, då var det alldeles tyst på nyårsdagen. Många av småfåglarna dog av skräck och de som levde var chockade till tystnad.
- Och inga rådjur eller andra vilda djur i skogarna runt där vi bor.

De begrundade orden en stund under tystnad och beundrade åter småfåglarnas ystra flykter fram och tillbaka runt fröautomaten.

- Det var ju inte så speciellt länge sedan de förbjöd den fria användningen av pyroteknik. Några år bara, eller hur?
- Bara några år, tror det var 2014. I januari, alldeles efter dödsolyckan. Du vet den där som alla tyckte var så konstig först, men som sen verkade så logisk.
- Det var väl en advokat... eller var han polis?
- Nej, minns du inte? Det var ju i alla massmedia. Folk pratade bara om det. Han var en politiker.
- Javisst, nu minns jag. Han hade gjort uttalande i TV inför alla kraven på att stoppa fria fyrverkerier som kom från brandförsvaret, hundägarorganisationer, naturskyddsföreningen och alla andra. Han sa att vi inte kan hindra folk från att roa sig och fira in det nya året.
- Argumenten att det inte var firande när det började veckor före och fortsatte långt efter nyår lyssnade han inte på. Han hade väl egna söner i tonåren, förstås.
- Men sättet han dog på var väl ändå lite pinsamt. Det spreds som en löpeld runt hela världen.

Sällan hade så många människor skrattat så igenkännande åt någons tragiska död, varken förr eller senare. De båda vännerna log. Den ene började fnissa lite och den andre kunde inte längre hålla inne med ett skratt.

- Var det inte hans egen fyrverkeripjäs som gick snett? Mannen stönade fram orden mellan försöken att behärska skratten.
- Jo, det var det.

Längre kom de inte på grund av den bisarra munterheten. De såg sig omkring lite under lugg, som de gjort något förbjudet, vilket de väl också hade gjort. Skratta åt en som dött i en tragisk olycka, om än självförvållad.
Det var väl närmast sättet som döden drabbade politikern på, som väckte sådan sensation och munterhet.
Det var på nyårsafton 2014, närmare bestämt runt klockan tio på kvällen. Han var inte helt nykter, men vem, å andra sidan, är det på en nyårsafton? Han hade förberett pyrotekniken omsorgsfullt under kvällen, mellan aftonens skålar för det ena och det andra, mest för det nya året som snart skulle komma. Det smällde och brakade runt om, men han hade tålmodigt väntat med sina pjäser. Han visste att de skulle imponera på grannarna, för han hade sparat flera riktigt starka saker från året före, innan raketer med mer än 75 gram krut förbjöds. Men ingen kollade ju, så det var fritt fram att bränna av dem. Han var övertygad om att de skulle smälla högst av alla. Nu skulle grannarna få så de teg.
Den tunga raketen var placerad så att den lutade snett upp mot himlen, kanske trettio grader. Han sa åt sina båda söner att hålla sig på avstånd, men de lyssnade inte på det örat och han lät dem hållas. Barn är barn, det går ju inte att säga åt dem något.
Han sträckte på ryggen, knäppte ett par gånger med fingrarna och höll ut handen. Genast lade en av hans tonåringar en braständare i hans hand. Han såg sig omkring, speciellt på hans närmaste granne som höll på med sina små pysraketer. Han log hånfullt medan han tände stubintråden samtidigt som han tittade på grannen bredvid. Han ville se reaktionen.

Efter en kort stund brände det till med ett väsande och raketen sprutade eld. Men den lyfte inte. Risken var nu stor att denne mäktige man skulle tappa ansiktet. Han skulle hjälpa raketen att ta fart och lyfta.
För att nu inte riskera att skada ansiktet om raketen skulle explodera, vände han ryggen till och backade emot den med händerna sträckta bakåt. Det var precis när han nådde pinnen som raketen satt på, som den sköt iväg. Den kom dessvärre inte så långt, för den brakade rakt in i baken på den stackars politikern.
Man konstaterade efteråt att han blivit hjärndöd och att inga återupplivningsförsök skulle ha effekt.
Det folk inte fick ihop var bara att en träff av en raket i aktern på en politiker kunde skada hjärnan. Medan nyheten spred sig runt världen, främst genom de stora TV-bolagens nyhetssändningar, började folk att inse logiken och den speciella anatomin hos många politiker.

Som alla sagor har även denna en sens moral:

Baktala aldrig en politiker, ty man vet inte vad de tänker med.

Anno Nym

Tillbaka