&nbs HEM FACEBOOK NAMNINSAMLINGEN VI SOM STÖDJER KLOKA ORD BERÄTTELSER SENASTE NYTT KONTAKT  
Namnlöst dokument
  2013-12-01
Inför Nyår! Träna i tid gör stor skillnad! av Yrsa Franzén-Görnerup

För många hundar (och ägare) är december månad en plåga. Om man har en hund som är fyrverkerirädd börjar eländet redan vid första advent, och för en del hundar ebbar oron inte ut förrän månader efter att smällandet slutat. Tyvärr funkar kroppen och dess ”larmsystem” så att för varje gång hunden blir rädd utsöndras bl.a. adrenalin snabbt och direkt ut i blodomloppet för att kroppen ska vara på topp för att kunna fly eller slåss mot det som hotar. Men tyvärr så går adrenalin sakta ur kroppen. Vilket innebär att om individen strax blir skrämd igen så blir effekten dubbel! Hunden blir alltså dubbelt så rädd.
För en hund med fyrverkerirädsla kan det bli ett antal påslag per dag eftersom det smäller många, många gånger om dagen. För denna hund kommer kroppen att gå på högvarv under en längre tid. När nyårsafton väl kommer är hunden i upplösningstillstånd. Det finns hundar som t.o.m. får fysiska symtom på den ständiga stressen, såsom diarréer, kräkningar och aptitproblem p.g.a. magkatarr.
Efter som hunden hela tiden blir överraskad av nya smällar ökar den allmänna oron, inte bara p.g.a. allt adrenalin som hunden går runt och bär på utan också för att hunden hela tiden får bekräftat sina misstankar om att det är farligt att vara utomhus. Hunden blir en pessimist och många fyrverkerirädda hundar vägrar att gå ut på promenad överhuvudtaget.

UR VERKLIGHETEN OM FYRVERKERIRÄDSLA

För flera år sedan när jag hade mottagning på Smådjurskliniken i Malmö kom det en border collie, med fyrverkerirädsla, till mig för rådgivning i februari. Det visade sig att denna vuxna hund inte hade varit på någon promenad sedan i början av december. Att göra sina behov i trädgården var allt vad hunden ville ställa upp på utomhus. När jag frågade hur tiken reagerade när de gick ut på promenad suckade ägarna och berättade att de inte hann längre än till uppfarten innan hunden stegrade sig och bara slet och drog för att komma in igen.
Eftersom de tyckte synd om sin älskade hund vände de och gick in igen men efter att hållit på så i flera månader insåg de att problemet inte skulle försvinna av sig själv. Och för varje gång de gjorde hunden till viljes ”skrev de under” på att det var fara å färde.
Hunden som jag mötte på kliniken var social, glad, nyfiken, balanserad och lugn (för att vara border collie). Därför valde jag att sätta hunden på efterchocksbehandling och sade till ägarna att de måste ta över ansvaret och inte låt hunden fly från promenaderna hela tiden. Jag hade på känn att tiken tyckte ägarna var så viktiga att de kunde övertyga henne ganska snabbt.
De fick börja med att gå ut på promenad och när hunden vägrade gå skulle de bara stå stilla och ignorera hunden tills hon lugnade sig, då skulle de gå en liten bit till innan det var okej att vända hemåt igen. Om hunden skulle visa tendens att fly skulle de bara stanna upp igen för att åter invänta lugnet. Dessutom skulle de krydda promenaderna med hundens mat (nu åt man bara utomhus), genom att hitta husse runt nästa hörn, ta bästa hundkompisen på rundan, fynda märgben och roliga leksaker längre och längre från hemmet.
Det tog några veckor, sedan var hunden sitt vanliga glada jag igen. Ägarna fick rådet att förebygga i december nästa år för att inte hamna i samma sits igen.

VIKTIGT!

Ditt agerande, som ägare, kan vara avgörande för om hunden blir chockad vid en obehaglig upplevelse. Behåll ditt lugn, reagera inte, plocka inte med hunden och lyft inte upp den om det inte är ABSOLUT nödvändigt. För en del hundar kan det räcka med att vi tittar på dem samtidigt som hunden tittar på oss, och då bekräftar vi att det var läskigt! 

Fråga            Hur ska min hund klara smällarna?

Jag har en rhodesian ridgeback som är två år och under hela sin livstid har hon haft det jättejobbigt vid nyår. Nu har jag hört andra som lyckats hjälpa sin hund genom att ta hjälp av en hundpsykolog. Vad innebär denna träning och vad ska vi tänka på? 

Svar              Hitta bra strategier och minska stress

Mina råd för att ha något att starta med:

  • Man kan sätta hunden på efterchocksbehandling 2–3 veckor innan nyårsnatten för att hinna uppnå full effekt och minska på stressen i samband med sporadiska smällare på promenaderna. Denna behandling ger ”gummitak på känslorna” och kan även användas för att öka marginalerna hos en idag oberörd hund inför nyårsnatten. För beskrivning av denna behandling och dosering bör du kontakta en certiferad hundpsykolog (via IMMI) för vägledning.
  • Om hunden skulle reagera när det smäller, oavsett hur stor eller liten smäll och oavsett hur mycket eller lite hunden reagerar, så är det mycket viktigt att nonchalera hundens beteende. Tänk på att din uppmuntran kan bli som beröm för hunden och förstärka dess rädsla.
  • Se till att sysselsätta hunden. Ge den uppgifter för att göra av med eventuell stress och för att stärka den genom olika aktiveringsövningar (söka godbitar, öppna paket med godis i, klättra på stock och sten, räcka tass och balansera godis på nosen).
  • Kontakta en veterinär för vanlig hälsokontroll och be samtidigt att denne skriver ut något starkare till själva nyårsnatten, då Valerina inte räcker för en riktigt rädd hund.
    Boka tid till veterinären innan rusningen börjar.
  • Undvik att rasta hunden i tätbebyggt område när det börjar smälla. Åk istället ut på landet eller till skogen för en lugn, skön skogspromenad per dag, då räcker det att gå till närmaste gräsmatta när hunden behöver kissa. Även detta är för att minska den totala stressen.
  • Ha ALLTID hunden i koppel när den är ute så att den inte försvinner om den blir skrämd.
  • Inför själva tolvslaget förbereds hunden med sin medicinering och fetvadd i öronen. I god tid innan erbjuds ett saftigt märgben.
  • Rummet där hunden ska vara är upplyst med musik på relativt hög volym, som kan fungera som ljudbarriär. Musiksorten spelar nog inte hunden någon roll, utan hänger mer på vad omgivningen gillar och står ut med.

FAKTA

Efterchocksbehandling innebär att hunden sätts på ett milt lugnande naturläkemedel, Valerina forte, under en period. Efterchocksbehandling ger ”gummitak” på känslorna. Hunden reagerar fortfarande men inte lika mycket och hunden vet ju inte att det beror på Valerina tabletterna. Trots medicineringen är hunden fortfarande att vara pigg på promenaderna, kel och bus som vanligt men kanske sova tyngre. Det är tack vare detta vi kan utnyttja efterchocksbehandlingen i samband med träning, hunden blir träningsbar istället för hysteriskt rädd, och som ett sätt att ge hunden ny och mer positiv erfarenhet.Vill du veta mer om denna behandling så ta kontakt med en IMMI hundpsykolog.

Tillbaka